torsdag 6 augusti 2009

Manualer för miljarder

Idag har jag under fyra timmar suttit ned med en mycket kunnig, erfaren och uppriktig företrädare för svensk försvarsindustri. Han kunde berätta historien om NBF och Ledsyst T.

Helt prestigelöst erkände han att resultatet inte blev vad man hoppades på. De två viktigaste förklaringarna var att Johan Kihl aldrig lyckades prestera den metodutveckling som kunde bilda underlag för den tekniska delen av utvecklingen. Ett annat "aber" blev det centrala påbudet om anpassning till Natos standarder och lösningar. Eftersom dessa ännu inte är fastställda, och mycket mindre kunde förutses när NBF var högsta mode, blev uppgiften närmast omöjlig.

Resultatet av det mångåriga och av Försvarsmakten ledda utvecklingsarbetet blev omkring 250 designregler att användas vid utbyggnad av nätverk. Eller, om man så vill, en konstruktionsmanual till priset av cirka 2 miljarder skattekronor.

Det är aldrig fel att investera i kunskap och kompetens. SAAB har också kunnat slå mynt av sina erfarenheter, främst inom området civil security. SLB och SWECCIS är kanske också till del utflöden av de principer som arbetades in i manualen. Men när riksdagen nu beslutat att NBF-utvecklingen ska avslutas tycks intresset för att förvalta vunna kunskaper och insikter ganska måttligt.

Naturligtvis var NBF fel från början. När det hela satte igång mot slutet av 90-talet måste det stått klart för de flesta att försvars- och säkerhetsmiljön var under globalisering. Sverige var redan partnerland med Nato. Balkankrigen och Desert storm visade att säkerhet byggdes gemensamt. Att Sverige då, inom ett område som kanske bjöd på den allra snabbaste tekniska utvecklingen, skulle utforma en "världsunik" lösning saknade naturligtvis all realism.

Idag handlar det inte primärt om att ha den världsbästa lösningen utan om att materielen ska kunna användas tillsammans med andras. Som litet land kanske det då är bäst bäst att följa utvecklingen, snarare än att försöka leda den.

NBF var mer ett uttryck för en kultur och en stämning än en teknikutveckling driven av tydliga, operativa behov. Samtidigt som detta påverkar graden av framgång understryker det också behovet av en kommunicerbar och allmänt accepterad affärsidé för det svenska försvaret. Måhända är det denna brist som alltsedan murens fall undergrävt rationalitet och långsiktighet.

Ansvaret vilar tungt på oss politiker.

2 kommentarer:

  1. NBF var en intressant idé. Tyvärr så trodde många i Försvarsmaktsledningen att det innebar att vi skulle bygga upp något nytt. Flygvapnet hade redan FV2000, marinen sina sjölägescentraler m.m. Fokus blev på hårdvaran i stället för inställningen/mindset till hur operationer ska bedrivas. Mycket ledning, lite pang. Jag har startat en utmaning att titta igenom intressanta uppsatser och rapporter inom försvarsvärlden, se http://chefsingenjoren.blogspot.com/2009/08/att-dra-lardom-av-vara-lardomar.html

    Första valet handlar just om hur NBF drevs igenom i form av Ulf Landegrens C-uppsats på chefsprogrammet http://www.annalindhbiblioteket.se/publikationer/uppsatser/2004/chp0204/landgren_2006.pdf

    Analys komme snart!

    SvaraRadera
  2. Allan avslutar med:
    "Ansvaret vilar tungt på oss politiker."

    All heder åt Dig Allan! När det kommer till kritan (beslut skall tas) har ju ni politiker faktiskt en väldigt stor makt. Ni måste syna de rekommendationer ni får från FM ledning bättre och mer ingående. Tyvärr.

    SvaraRadera