tisdag 9 december 2014

Interoperabilitet - ett svenskt dilemma


Gästinlägg:


Allan Widman ställde i november en fråga till Peter Hultqvist rörande kommande JAS 39 E förmåga att bära svenskkrypterad kommunikationsutrustning:

- Vad avser statsrådet vidta för åtgärder, så att till Försvarsmakten levererade exemplar av stridsflygplanet JAS 39E innehåller telekommunikation, som sekretesskyddas med nationell rådighet över medlen härför?
Peter Hultqvist svar är:
- Försvarsmaktens kravställning på JAS 39 E innehåller bland annat förmåga till interoperabel krypterad flygstridsledning. Specifika detaljer som rör sådana förmågor omfattas av försvarssekretess.
Jag förstår både Försvarsutskottets ordförandes fråga och Försvarsministerns svar. Frågans svar sitter i detaljerna och är därför inte heller lätt att svara på.
Som tidigare försvarsministrar, borgerliga som socialdemokratiska, är det lättast att undvika ett problem, som tex att ge ett fullödigt svar på en fråga, genom att hävda försvarssekretess.
Jag skall försöka ge svar på vissa delar av frågan utifrån de debattinlägg jag och andra tidigare har skrivit under årens lopp.
Bakgrund

Frågan om luftstridskrafternas utveckling har diskuterats livligt sedan beslutet om att införa interoperabla förmågor togs 2004, dvs Försvarsmakten skulle överge väl fungerande nationella lösningar till förmån för tekniska system som fungerar i en internationell insatsmiljö.
Tidigt valde Försvarsmakten dessutom en väg, som visade sig bli en återvändsgränd, att de nya interoperabla förmågorna inte skulle utvecklas i befintliga stridsledningscentraler utan i ett ny gemensam ledningscentral, GLC/NOC, sprungen ur ”landvinningarna” av det nätverksbaserade försvaret NBF. De gamla centralerna skulle avvecklas innan den nya var färdig …

Ganska snart uppmärksammades det att utvecklingen och införande av de nya interoperabla förmågorna inte gick som planerat. I december 2008 skrev Allan Widman en debattartikel i SvD Brännpunkt, ”JAS 39 Gripen har många brister däribland förmågan till hemlig datastridsledning”, dvs ett förmågeglapp hade uppstått inom luftstridskrafterna.
Därefter rullade debatten på i medier och bloggar och inte minst inom Försvarsutskottet och på Försvarsdepartementet.

Bristerna i luftförsvarets interoperabla förmåga, dvs att över hela riket ha en godtagbart antal data-, radio- och igenkänningsutrustningar skall vara lösta till 3:e kvartalet 2011 enligt Försvarsmaktens deklarationer  till Försvarsdepartement och Försvarsutskott våren 2009. Detta ”förmågeglapp” har inte kunnat täppas till såsom försvarsmaktsledningen utlovat regering och riksdag utan klartidpunkten har flyttats fram åtskilliga gånger.  Än idag 2014 är inte förmågeglappet tilltäppt.
För den som vill rekapitulera debatten kan jag rekommendera http://wisemanswisdoms.blogspot.com/search/label/Ledningssystem 

Interoperabilitet
Försvarsministern hänvisar till interoperabel flygstridsledning och vad är då det? Det finns ett antal hörnpelare och dessa är (Nato benämning):

-          krypterat datastridsledningssystem (Link 16) mellan fartyg, luftvärn, markbundna och flygburna stridsledningscentraler samt stridsflygplan.

-          krypterat radaridentifieringssystem (Identification friend or foe, IFF) som kan skilja på egna och andra flygplan

-          störskyddat och/eller krypterat radiokommunikationsnät (HQII and Secure Voice) mellan stridsledningscentraler och flygplan.

-          system för högre taktisk ledning av luftstridskrafterna omfattande resursplanering, insatsorder och rapportering (ICC).
Alla dessa förmågor var nödvändiga för den NATO-koalition som genomförde insatsen över Libyen 2011 där även Sverige deltog med ett förband (JAS 39 C/D). Problemet för svensk del var att en mängd av dessa förmågor ännu inte var implementerade i de tekniska system som ingick i det svenska förbandet. En mängd problem löstes dock efterhand på plats med stöd av koalitionspartners bla Link 16. De största problemen för svensk del var avsaknaden till ett ledningssystem (ICC) och möjligheten till störskyddat och krypterat tal (HQII/Secure Voice).
Vilket är då läget i Försvarsmakten idag vad gäller interoperabel förmåga:

-          Link 16 är infört och datastridsledning utförs med begränsning pga underhåll- och driftsorganisationen inte varit dimensionerad för uppgiften. Operativ förmåga bedöms kunna uppnås under 2015 med godtagbar täckning över Sverige och dess närområde.

-          det krypterade markbundna radaridentifieringssystem (Identification friend or foe, IFF) som kan skilja på egna och andra flygplan saknas pga att upphandlingsprocessen avstannat. I bästa fall kan ett sådant system vara infört under 2015.

-          ett krypterat och/eller störskyddat markbundet radiokommunikationsnät (HQII and Secure Voice) mellan stridsledningscentraler och flygplan är försenat och under utbyggnad. Beslut om drift bedöms ligga i närtid och förhoppningsvis uppnås operativ förmåga under 2015.

-          ett system för högre taktisk ledning av luftstridskrafterna omfattande resursplanering, insatsorder och rapportering (ICC) saknas. Ett sådant system har utlovats länge och skulle vara inrymt inom det försvarsmaktsgemensamma ledningssystemet SWECCIS. När detta bedöms realiserat är ytterst oklart.
Parallell svensk kommunikationslösning

Innan de äldre svenska JAS 39 A/B landade ner för sista gången 2012 hade Försvarsmakten under en kortare period parallella system dvs både en nationell länk under avveckling och en internationell länk under införande. Problemet med detta var i första hand inte tekniska utan mer metodmässiga och procedurella samt inte minst IT-säkerhetsrelaterade. I de svenska kommunikationslösningarna för det som benämndes FV2000 används svenska kryptoutrustning och krypton och här gällde svenskt regelverk. I de interoperabla lösningarna används annan nation eller organisations kryptolösningar, krypton och dess regelverk.
Att samtidigt ha parallella system i drift och från stund till annan växla mellan dessa är ingen enkel ekvation att lösa. Regelverk och avtal tillåter inte detta. Att ha två olika systemkonfigurationer, oavsett om det gäller JAS 39C/D, luftvärnsförband, fartyg och stridsledningscentraler som skall samverka, är fullt möjligt men är besvärligt att hantera och förmodligen mycket kostnadsdrivande att realisera.

Den inriktning som försvarsmakten haft sedan interoperabilitetsbeslutet togs 2004 är gamla svenska system som inte uppfyller interoperabla krav skall avvecklas. Så görs och tyvärr oftast innan nya interoperabla system är på plats och driftsatta.
Idag tilldelas Försvarsmakten krypton från annat land eller organisation till de system vi använder. Detta gäller även vid nationell verksamhet med enbart svenska stridskrafter, t.ex. vid övning och utbildning, men även vid hävdande av rikets gränser - det vi ofta kallar incidentberedskap. Gällande avtal innebär att vi inte äger rätt att tillverka eller använda egna kryptonycklar. För en helt nationell operation med svenska stridskrafter i t.ex. Östersjön innebär det att risken för sekretessförluster ökar markant, då länder eller organisationer som har tilldelats samma kryptonyckel som vi kan ”avlyssna” de använda systemen.

Jag har full förståelse att man från Försvarsmaktens uppdragsgivare dvs svenska folket och dess valda ombud i Sveriges Riksdag och Regering kan anse det nödvändigt, med hänsyn till den omvärldsbild som vi står inför, att åter införa nationella svenska lösningar i Försvarsmaktens system.
Problemen och kostnaderna för detta skall dock inte underskattas.

Vänligen

Peter Neppelberg

 

 

 


9 kommentarer:

  1. "I de interoperabla lösningarna används annan nation eller organisations kryptolösningar, krypton och dess regelverk." Dvs USAs? Vad hände med det alliansfria/neutrala Sveriges ambition att ha egenkrypterade radiosystem och datalänkar?

    SvaraRadera
  2. Jag har väldigt svårt att se hur parallella system skulle utgöra något problem vad gäller regelverk så länge det nationella systemet används i nationella operationer och det interoperabla vid internationella operationer.
    Rimligen så uppstår eventuella problem om det interoperabla systemet används vid rent nationella operationer.
    Vid internationella operationer så måste man ändå bestämma sig för vilken information som de övriga deltagarna ska få tillgång till oavsett hur de får den tillgången, det problemet har ytterst lite att göra med vilket system som används.
    Att däremot växla fram och tillbaka "från en stund till annan" utan någon som helst struktur är givetvis inte lämpligt, men det är knappast heller ett seriöst argument.

    Vad gäller procedurer och metoder så finns det väl inget hinder för att anpassa dessa. Om man hux flux kan bestämma sig för att anamma andra länders regler, procedurer och metoder så är arbetsinsatsen för att anpassa sina egna metoder till dessa, så att två parallella system kan användas, knappast större än att helt byta ut dem. Om så ändå skulle vara fallet så är det nog mer beroende på att de procedurer och metoder som avses växt till så stora, stelbenta och irrelevanta kolosser att de knappast ändå fyllde någon vettig funktion.

    SvaraRadera
  3. Johan

    Det är tyvärr inte så enkelt ...

    7 april 2011 fattade regeringen beslut om hur många stridsledningscentraler Försvarsmakten skall ha framgent vilket står att läsa om på regeringens hemsida "Regeringsbeslut 7 april 2011" Försvarsmakten ska behålla nuvarande flygstridsledningscentraler
    http://www.regeringen.se/sb/d/14287/nocache/true/a/165916

    Att från en framtida numerär av två anläggningar bedriva incidentberedskap, förbandsproduktion (=utbildning och övning av våra flygdivisioner), internationella övningar (tex crossboarder training med Norge och Finland) samt slutligen stödja FMV med utprovningsverksamhet av JAS 39 är inte lätt.
    De olika verksamheterna kan/får inte blandas hur som helst enligt de regelverk och avtal Försvarsmakten har att följa.

    Att då (åter-)införa en ytterligare dimension, ett nationellt länk och kommunikationssystem, med dess regelverk är ingen enkel resa.

    Kostnader för dubbla system i alla de enheter som skall samverka - flygplan, stridsledningscentraler, fartyg, luftvärnsförband och i infrastrukturen på marken (radio och datalänksändare) torde bli avskräckande höga.


    Vänligen

    Peter Neppelberg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter

      Det är inte så enkelt för att man valt att göra det eller se det som svårt.

      Det låter allt mer som om det är mitt sista alternativ som utgör problemet. Dvs regelverk och avtal (procedurer och metoder ovan) har alltså växt till så otympliga kolosser att relativt enkla förändringar i görs omöjliga. I så fall så är det hög tid att rensa i dessa oavsett om dubbla kommunikationssystem ska införas eller inte och sedan kan beslutet om kommunikationssystemens varande eller inte tas på egna meriter.

      Vare sig regelverk eller avtal är på något sätt absoluta, eller vad för avtal och regelverk menar du står i vägen som inte skulle gå att ändra på?

      Radera
  4. Gustav Wasa sa...

    Den eftermiddag som Sveriges statsminister konstaterar att Sverige förr hamnar i krig med Ryssland än innanför medlemskretsen av fullvärdiga Nato-stater, så är det min gissning att det kategoriska interoperabilitetsbeslut, som togs fram inom myndigheten av dåvarande Ledningsinspektören år 2004 vid ett regeringssammanträde upphävs med motiveringen att det inte är i Sveriges intresse. En statssekreterare i statsrådsberedningen uppdras att informera Sveriges Överbefälhavare härom. Den senare befinner sig vid det här laget inte längre inom Sveriges gränser.

    Denna dag är den dag, som kosackförband om förmiddagen har marscherat i sluten formering längs Strandvägen på sin väg till Hamngatan och därstädes lokaliserade Nordiska kompaniet. Det senare är inte ett insatsförband organiserat genom NORDEFCO utan den handelsplats, som prefereras av besökare österifrån med smak för lyxartiklar och dito konsumtion.

    NK blir ett PX med nolltaxa och så är sagan slut.

    SvaraRadera
  5. Processen - ett svenskt dilemma.
    Kedjan Politisk nivå - FM - SPL på FMV hänger inte ihop, det vill säga länkarna hänger inte ihop.

    Q. What do you call 1,000 Swedes with their hands up?
    A. The Army.

    SvaraRadera
  6. Mycket bra skrivit herr Neppelberg. Detta är nog så nära sanningen man kan komma utan att överträda gränsen till där djävulen bor.
    Tyvärr sitter han i detaljerna och i viss mån i saknade medel och visioner.

    Svaret från herr Hultqvist var det förväntade på en sådan fråga. Allt annat hade varit sensation.

    Herr Widman.
    Du måste väl ha haft klart för dig vad svaret skulle bli redan långt innan du ställde frågan?
    Jag är obegåvad på det politiska planet och undrar vad syfte och mening var med att ställa frågan?
    Vad var det som skulle uppnås med denna frågas svar och har det uppnåtts?

    Vad beträffar herr Hultqvists agerande så har han börjat bra.
    "I dag beslutade regeringen att aktivera en del av den vilande pliktlagstiftningen. Beslutet innebär att plikten som rör skyldigheten av fullgöra repetitionsutbildning aktiveras..."
    Så mycket agerande har vi inte sett på länge;-)
    Betänk att de gjorde det utan en utredning i tre år innan:-)

    F.d. Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  7. Gustav Wasa sa...

    Finns det någon annan slutsats av ovanstående än att svensk bestämmanderätt över krypterad radiotrafik till svenska flygande plattformar kräver en nationell särlösning ända till dess Sverige är fullvärdig medlem av Nato och kan ianspråkta frekvenser och krypton avsedda för interoperabilitet under fred, beredskap respektive i krig?

    - Vilket tror vi inträffar först, Sveriges behov av operativ försvarsförmåga eller att en svensk ansökan om medlemskap i Nato har ratificerats av de 28 nationella parlament, som idag var och en har veto över frågan om ytterligare en medlemsstat i Nato?

    Blir det då inte dyrt med en nationell särlösning?

    - Naturligtvis blir det dyrt.

    Måste inte Ledningsinspektörens kategoriska interoperabilitetsbeslut från 2004 först upphävas?

    - Mest sannolikt måste myndighetsinterna beslut ändras och stabsarbetsordningar anpassas.

    SvaraRadera
  8. F.d. Teaterdirektören,

    Ja, jag visste vad svaret skulle bli. Frågans avsikt var blott att återigen påvisa vårt beroende av något som vi inte förfogar över och att ändå ge en "hint" om att det problem som byggts in i C/D inte med nödvändighet behöver byggas in i E.

    Allan Widman

    SvaraRadera